It's about that time

Det här med att bygga upp en ny tillvaro har inte riktigt börjat förrän nu. Det har tidigare mest bara känts som semester vilket i och för sig inte har varit fel alls, men det är först nu pirret kommer. Det här är trots allt mitt nya liv i den nya staden, på den nya skolan med de nya människorna, i den nya lägenheten i det nya området. Det börjar sjunka in nu. Den nya tillvaron. Två månader har gått fort och känns som en evighet fast ändå inte. Jag har någonstans att gå på dagarna, någonting schemalagt och uppstyrt. Och när jag inte befinner mig där är jag ändå sysselsatt. Helt nya, men samtidigt jättegamla, rutiner och vanor. Jag bygger upp någonting varje dag.

Att något så inövat och bekant kan kännas så främmande. Rekommenderas: miljöombyte.

Calypso Frelimo

Det känns konstigt att lämna Stockholm imorgon, man har precis fallit in i alla gamla vanor och mönster. Jag funderar på om det är bra att stanna några dagar till och kommer fram till att det antagligen är det.

Igår var det tjo och tjim på Kafé 44 med öl, järn, drinkar och en halv flaska bubbel. Det blev till slut kanske lite för mycket av det goda men å andra sidan är ju ingenting gott nog åt Stockholmsvistelser och fina vänner. Jag önskade Tommy Körberg och fick höra Tommy Körberg. Det händer ofta nuförtiden och gör leendet lite bredare och ryggen lite rakare. Succén blev ett faktum.

Idag är inte lika mycket succé. Jag väntar tålmodigt på att min bror med tillhörande son och fru ska komma hit. Min brorson är redan åtta månader och har fått två små tänder som jag inte har sett än utan bara hört om. Bara tanken på honom gör att man blir alldeles gosig. Han kan göra så många ljud och vevar och viftar jättefint med armarna.

Jag har precis ätit men är ändå hungrig. Jag tror att jag ska gå och lägga mig.

The compositions

Längesedan, men jag minns kvällen. Spelning, Rebecka, Woody Allen och Sarah Records, säng av kuddar och hål i strumpbyxorna. Det var 2007 och det var fint.

Vi skulle grilla igår för andra dagen i rad. Det blev misslyckat för andra dagen i rad och vi fick göra allt på spisen för andra dagen i rad. Det var dock fruktansvärt gott och jag blir hungrig av att tänka på det. Vi ska tydligen ha kräftskiva ikväll och mamma insisterar på att sitta ute även fast att det är kyligt och duggregnar. Men jag menar, det är ju fortfarande augusti och det får man väl ändå räkna som en sommarmånad. Vi suger ut det sista ur sommaren.

On Green Dolphin street

Jag sitter i skrivande stund i mitt rum i Stockholm. Det är nästan sig likt. Jag har alltid vetat att det är behagligt med återseenden, men detta är så mycket på en gång. Stad, människor, gator, hus, dofter och så vidare. Allt är bekant och upplevt en gång innan och det känns så himla bra. Idag har hela dagen spenderats hos världens bästa människa med världens bästa hund och herregud vad trivsamt det har varit.

Gårdagen gick inte riktigt enligt planerna. Och tro mig, vi hade storslagna planer. Det började med några öl med många människor och slutade med bara oss och svordomar riktade mot det manliga släktet. Idag känns det mycket bättre men besvikelsen kommer ju alltid att vara ett kvarstående faktum.

Nu ska här grillas laxfilé. Jag är så enormt hungrig.

Two bass hit

Jag börjar bli nervös, riktigt nervös. På lördag ska jag alltså se bandet som legat överst, och längst, på listan över vilka band jag helst vill se. Det kommer säkerligen att regna, jag kommer garanterat att vara sjuk och jävlig men herregud vad fantastiskt det kommer att bli.


Idag har jag dock andra saker att tänka på. Det ska städas och tvättas, för imorgon får vi minsann besök. Jag har även tänkt att ta en sväng på stan samt göra håret ljusare, det är dags att någonting händer på den fronten.

Seven steps to heaven

Det har varit fina dagar, de finaste dagarna på länge. Vi har musikquizat på Sejdeln, popklubbat på Jazzhuset, fikat i Haga, picknickat i Slottsskogen och haft det allmänt bäst. Och jag saknar och borde kanske sätta mig på nästa tåg till Stockholm, men det får vänta.

Jag är för närvarande sjuk. Igår var jag säker på att det var svininfluensan, men idag mår jag för bra för att det skulle kunna vara det. Jag är dock svag i kroppen och har fått dille på yoghurtar som säger sig vara bra för magen och immunförsvaret. Vi får se hur det artar sig.

Electric red

Sebastian har lämnat lägenheten för att slippa uppleva urspårning av tjejgäng, vilket är förståeligt.

Jag väntar på att få åka till centralstationen och uppleva återförening. Som jag har längtat. Annars tycker jag att det är jobbigt att vara ensam. Nu ska jag vara själv i några timmar, och jag har ingen aning om vad jag ska göra. Vissa saker måste tas itu med, men det är verkligen hundra gånger tråkigare när man måste göra det själv. Jag ska öva på att njuta av mitt eget sällskap, för när det kommer till kritan är jag en ganska skojig typ.

Just nu resulterar ensamheten enbart i detta:

Bitches brew

Jag har aldrig sett en lägenhet som ser värre ut än den jag råkar befinna mig i just nu. Jag vågar inte ens lägga upp en bild, speciellt inte på köket. Nåväl, det spelar ingen större roll, för innan dagen är slut kommer här vara så rent, så rent.

Anledningen till dagens krafttag är att det väntas finfrämmande imorgon. För att vara helt korrekt: världens finaste människor.

Det var ungefär en månad sedan sist, och denna reunion ska firas med pompa och ståt.