Kind of blue

Det här med att blogga visar sig alltid bli helt ointressant efter ett tag. Jag gör trots detta ett nytt försök att styra upp.

Det är svårt att sammanfatta vad som hänt sedan sist eftersom att det egentligen inte har hänt någonting alls. Göteborg är grått på utsidan men faktiskt ganska varmt och ljust på insidan, och dessa ljusglimtar gäller det att ta vara på för att inte gå en alltför tidig undergång till mötes. Det är ganska låga tider som råder, i alla fall för stunden. Det märks om inte annat på de drömmar jag har under nätterna, som har gjort det till en ovanlighet att vakna upp på bra humör. Och detta sätter trenden.

Men nog om detta. Livet har faktiskt varit till belåtenhet ett ganska bra tag nu. Jag kan inte minnas när jag var sjuk senast, inte ens en förkylning har jag lyckats fånga. Mitt immunförsvar har sedan jag föddes i princip varit totalt ogenomträngligt, vilket jag är väldigt tacksam för. Men man kan inte förlita sig på att allt ska lösas av sig själv, det gäller ju självklart att äta mycket gurka också. Tandhälsan är också god. Min tandläkare sa vid mitt senaste besök att jag är en kvinna som borde skaffa många barn för att föra mina fina gener vidare, eftersom att jag inte har något som helst anlag till att få visdomständer eller diverse andra obehagligheter. Och jag som alltid har hävdat att jag vore den perfekta människan att avla på.

Universitetslivet är fint. Jag trivs med att gå på föreläsningar, anteckna som om det inte fanns någon morgondag, få ut tentor och skriva och lämna in dessa. Jag önskar dock att fritiden inte enbart bestod av kurslitteratur. Det finns så mycket annat jag vill läsa. Jag vill ha ännu mer Steinbeck, Vonnegut, Capote, Hemingway och Salinger, det räcker inte med det jag redan har. Detta bidrar till en känsla av ofullständighet och otillfredsställelse, och det är inte en vidare angenäm känsla.

Jag är i alla fall stolt över att jag har lyckats styra upp julstämningen i lägenheten. Den är vit och röd och varm och sådär lagom mörk. Jag har placerat ut värmeljus och stearinljus och blockljus överallt, utan att egentligen riktigt veta vilken funktion de slutligen kommer att fylla. Jag kan inte tänka mig att jag någonsin kommer att tända alla, vissa är alldeles för fina för det. Och där försvann den ursprungliga funktionen.

Nu ska jag hinna med att läsa lite kurslitteratur innan det är dags för föreläsning.

Dear old Stockholm

Tillbaka i huvudstaden. Jättefint och skönt. Tågresan upp bestod av försök till sömn som inte lyckades på grund av tre pojkar som sprang fram och tillbaka i vagnen, skrek, gjorde konstiga ljud och bytte pokémonkort. Jag satt ytterst vilket inte var den ultimata placeringen.

Jag har blivit välkomnad med öppna armar och fina ord. Man glömmer lätt bort att man fyller en funktion och tar upp en stor plats i andra människors liv. Det gör det hela ännu bättre att bli påmind.

October, october

Vaknade nyss av ett telefonsamtal från Katta och ett "IDAG KOMMER JAAAAG!", vilket gjorde det otroligt angenämt att stiga upp. Innan telefonsamtalet hade jag en dröm om en sommar i Göteborg där Katta var förvirrad och inte hittade någonstans, jag hade precis tagit studenten och skickade bilder till Malin med mobilen eftersom att hon inte kunde vara där. Jag höll i tre ljus, två gula och ett blått. Amanda sa att "om håret blektes av solen när man gick på lekis så bleks det av solen nu också", som förklaring till att mitt hår var så ljust. Malin hade svårt att tro att jag inte hade färgat det. Vi skulle på fotboll men kom aldrig dit. Jag tror att det hela kunde skyllas på Katta som inte lyckades sätta sig på en enda korrekt buss.

Idag är det som sagt besök från Stockholm som gäller och jag har en enorm städarglöd inom mig. Dags att sätta igång.

Go-go

Det skulle vara skönt att få en paus, om det så bara vore en ytterst liten paus. Rutiner är sköna och bekväma men ack så långrandiga om det går för långt. Det är en balansgång och det där med att hålla balansen är i sin tur någonting som blir tröttsamt i längden.

Jag är så glad över att vi får besök från huvustaden om exakt en vecka. Jag har redan börjat planera städning av lägenhet samt nya inredningsinköp. Jag har ett begär, ett begär som går ut på att göra om i lägenheten. Och jag är inspirerad. I helgen kommer ett IKEA-besök definitivt att vara nödvändigt. Vi får se hur detta slutar.

Recollections

Jag sitter just nu med denna bok framför mig. Kapitlet om Aristoteles är uppslaget och bredvid ligger anteckningar från föreläsningarna. Nu är det dags att förklara hur Aristoteles ser på eudamonia, det dygdiga livet samt människans funktion.

Jag kan inte säga att jag tycker att det enbart är pina, men självklart finns den automatiska spärren där, spärren som gör att det helt enkelt inte fungerar att sätta igång just nu. Jag borde ha insett att det inte kommer att gå att plugga hemma, här finns så mycket annat som måste göras. Tanken slog mig att jag skulle sätta mig ute och läsa men vädret är ju såklart inte på min sida.

Jag får helt enkelt sitta här tills jag växer fast i soffan och blir en del av inredningen.

Cool & collected

För ett par dagar sedan tänkte jag författa ett inlägg om hur mycket jag störde mig på att jag inte störde mig på någonting. Denna idé är dock helt utraderad.

Jag tycker att det är sorgligt när en människa tappar all sin glans genom att inte visa ödmjukhet mot de människor som har haft stor inblandning i denna persons succé, utan istället väljer att smälla dem på käften. Bokstavligt talat håna dem. Det spelar ingen roll att det i detta fall "bara" gäller en simpel fotbollsspelare, det är tendensen som är så ohållbar och äcklig att jag blir upprörd bara av att tänka på det.

Så, Adebayor, min respekt för dig är sedan länge försvunnen. Du är ett skämt. Ett jävligt dåligt skämt.

My funny valentine

Jag borde fortsätta skriva på min argumentationsanalys, men istället sitter jag här och väntar på att mitt hår ska bli svart. Jag ska skölja ur om fem minuter och antingen blir det påtagning av mössa som får stanna på huvudet tills jag funderar ut en lösning på det eventuellt kommande hårkaoset, eller så blir det till belåtenhet. Det återstår att se.

Blues for Pablo

Sebastian sover när han inte borde. Detta resulterar i att jag tar gulliga smygbilder och antagligen också i surhet från hans sida. Men han ser ju så liten och vän ut.

Sedan senast har jag hunnit med ännu en tripp till huvudstaden. Det har varit till yttersta belåtenhet. Jag har hängt med alla tre storebröder, min svägerska och min brorson och herregud vad dessa stunder är ovärdeliga. Man kan inte annat än le.

Nu ska jag försöka väcka mannen och få honom att springa och köpa godis till mig. Han har trots allt redan lovat.

It's about that time

Det här med att bygga upp en ny tillvaro har inte riktigt börjat förrän nu. Det har tidigare mest bara känts som semester vilket i och för sig inte har varit fel alls, men det är först nu pirret kommer. Det här är trots allt mitt nya liv i den nya staden, på den nya skolan med de nya människorna, i den nya lägenheten i det nya området. Det börjar sjunka in nu. Den nya tillvaron. Två månader har gått fort och känns som en evighet fast ändå inte. Jag har någonstans att gå på dagarna, någonting schemalagt och uppstyrt. Och när jag inte befinner mig där är jag ändå sysselsatt. Helt nya, men samtidigt jättegamla, rutiner och vanor. Jag bygger upp någonting varje dag.

Att något så inövat och bekant kan kännas så främmande. Rekommenderas: miljöombyte.

Calypso Frelimo

Det känns konstigt att lämna Stockholm imorgon, man har precis fallit in i alla gamla vanor och mönster. Jag funderar på om det är bra att stanna några dagar till och kommer fram till att det antagligen är det.

Igår var det tjo och tjim på Kafé 44 med öl, järn, drinkar och en halv flaska bubbel. Det blev till slut kanske lite för mycket av det goda men å andra sidan är ju ingenting gott nog åt Stockholmsvistelser och fina vänner. Jag önskade Tommy Körberg och fick höra Tommy Körberg. Det händer ofta nuförtiden och gör leendet lite bredare och ryggen lite rakare. Succén blev ett faktum.

Idag är inte lika mycket succé. Jag väntar tålmodigt på att min bror med tillhörande son och fru ska komma hit. Min brorson är redan åtta månader och har fått två små tänder som jag inte har sett än utan bara hört om. Bara tanken på honom gör att man blir alldeles gosig. Han kan göra så många ljud och vevar och viftar jättefint med armarna.

Jag har precis ätit men är ändå hungrig. Jag tror att jag ska gå och lägga mig.

The compositions

Längesedan, men jag minns kvällen. Spelning, Rebecka, Woody Allen och Sarah Records, säng av kuddar och hål i strumpbyxorna. Det var 2007 och det var fint.

Vi skulle grilla igår för andra dagen i rad. Det blev misslyckat för andra dagen i rad och vi fick göra allt på spisen för andra dagen i rad. Det var dock fruktansvärt gott och jag blir hungrig av att tänka på det. Vi ska tydligen ha kräftskiva ikväll och mamma insisterar på att sitta ute även fast att det är kyligt och duggregnar. Men jag menar, det är ju fortfarande augusti och det får man väl ändå räkna som en sommarmånad. Vi suger ut det sista ur sommaren.

On Green Dolphin street

Jag sitter i skrivande stund i mitt rum i Stockholm. Det är nästan sig likt. Jag har alltid vetat att det är behagligt med återseenden, men detta är så mycket på en gång. Stad, människor, gator, hus, dofter och så vidare. Allt är bekant och upplevt en gång innan och det känns så himla bra. Idag har hela dagen spenderats hos världens bästa människa med världens bästa hund och herregud vad trivsamt det har varit.

Gårdagen gick inte riktigt enligt planerna. Och tro mig, vi hade storslagna planer. Det började med några öl med många människor och slutade med bara oss och svordomar riktade mot det manliga släktet. Idag känns det mycket bättre men besvikelsen kommer ju alltid att vara ett kvarstående faktum.

Nu ska här grillas laxfilé. Jag är så enormt hungrig.

Two bass hit

Jag börjar bli nervös, riktigt nervös. På lördag ska jag alltså se bandet som legat överst, och längst, på listan över vilka band jag helst vill se. Det kommer säkerligen att regna, jag kommer garanterat att vara sjuk och jävlig men herregud vad fantastiskt det kommer att bli.


Idag har jag dock andra saker att tänka på. Det ska städas och tvättas, för imorgon får vi minsann besök. Jag har även tänkt att ta en sväng på stan samt göra håret ljusare, det är dags att någonting händer på den fronten.

Seven steps to heaven

Det har varit fina dagar, de finaste dagarna på länge. Vi har musikquizat på Sejdeln, popklubbat på Jazzhuset, fikat i Haga, picknickat i Slottsskogen och haft det allmänt bäst. Och jag saknar och borde kanske sätta mig på nästa tåg till Stockholm, men det får vänta.

Jag är för närvarande sjuk. Igår var jag säker på att det var svininfluensan, men idag mår jag för bra för att det skulle kunna vara det. Jag är dock svag i kroppen och har fått dille på yoghurtar som säger sig vara bra för magen och immunförsvaret. Vi får se hur det artar sig.

Electric red

Sebastian har lämnat lägenheten för att slippa uppleva urspårning av tjejgäng, vilket är förståeligt.

Jag väntar på att få åka till centralstationen och uppleva återförening. Som jag har längtat. Annars tycker jag att det är jobbigt att vara ensam. Nu ska jag vara själv i några timmar, och jag har ingen aning om vad jag ska göra. Vissa saker måste tas itu med, men det är verkligen hundra gånger tråkigare när man måste göra det själv. Jag ska öva på att njuta av mitt eget sällskap, för när det kommer till kritan är jag en ganska skojig typ.

Just nu resulterar ensamheten enbart i detta:

Bitches brew

Jag har aldrig sett en lägenhet som ser värre ut än den jag råkar befinna mig i just nu. Jag vågar inte ens lägga upp en bild, speciellt inte på köket. Nåväl, det spelar ingen större roll, för innan dagen är slut kommer här vara så rent, så rent.

Anledningen till dagens krafttag är att det väntas finfrämmande imorgon. För att vara helt korrekt: världens finaste människor.

Det var ungefär en månad sedan sist, och denna reunion ska firas med pompa och ståt.

The impact

Det råder väldigt delade meningar om var Tottiautografen, min käraste ägodel, ska få stå. Jag hävdar bestämt att han ska Totti ska få stå på bordet med den röda duken, Sebastian å sin sida håller inte med. Han tycker inte att en italiensk fotbollsspelare passar in där. Istället tycker han att Totti ska stå i något fönster där alla andra tavlor står, för att bli en i mängden. Pyttsan. Jag viker mig inte en tum.

Little high people

Vi har haft folk här i en vecka. Min bror kom hit förra torsdagen, mina föräldrar kom hit i måndags, min bror åkte i tisdags och mina föräldrar åkte tidigt i morse. Nu är det bara jag och Sebastian här vilket är både tomt och välkommet, vi kommer dock inte att vara ensamma särskilt länge. På måndag eller tisdag kommer världens mest saknade människor hit, dessa åker i slutet av nästa vecka för att sedan avlösas av Way Out West-folket. Det kommer garanterat att bli liv i luckan.

Annars har jag överlevt den största smärtan jag någonsin upplevt, i form av en nackspärr som även strålades ut i hela vänsterarmen och gjorde mig relativt orörlig. Dagen innan detta smärtutbrott skulle det ätas kycklingklubbor. Dessa klubbor var inne i ugnen i en halvtimme innan de togs ut, det skars i dem för att se om de var färdiga vilket resulterade i att det vällde ut blod ur dem. Männen i huset bestämde sig för att steka dem färdiga vilket de också gjorde tills de små kycklingbitarna nästan var kremerade. Jag var dock fortfarande skeptisk. Tänk om det fanns kvar spår av blod på någon av bitarna? Jag valde ändå att äta, eftersom att jag trots allt var väldigt hungrig.

När jag vaknade upp nästa morgon hade jag lite ont i nacken. Inget konstigt med det, jag kan ju ha legat fel under natten. När denna nacksmärta sedan bara blev värre och värre samt spred sig ner i hela vänsterarmen trodde jag att jag skulle dö. Jag grinade och bad till högre makter och googlade på "ont i nacken efter kyckling". Resultaten var skrämmande. Folk har tydligen blivit förlamade under ett par år efter att ha ätit kyckling. Den klyckling de hade ätit var visserligen rå, men jag var inte i tillstånd att bry mig om denna petitess just då.

Jag ringde min mor som tillsammans med min far satt i en bil på väg till mitt nya boende i Göteborg. Hon blev helt hysterisk och skrek åt mig att åka till sjukhuset, vilket även gjorde mig hysterisk. När de några minuter senare hade anlänt pratade min far vett med mig vilket var precis vad jag behövde. Vi gick sedan på stan och köpte Zon, smorde in nacken och armen och efter ett tag avtog det onda. Jag fortsatte med denna behandling i två dagar till, och i skrivande stund är smärtan fanimig obefintlig. Det kommer dock att ta ett tag innan jag känner mig redo för att äta kyckling igen.

Se där, en helt onödig redogörelse för vad min kropp har varit utsatt för de senaste dagarna. Grattis.

Annars har jag precis beställt svindyr kurslitteratur. Jag hoppas bara att jag kommer få tid att plugga ordentligt innan tentan den 21 augusti.

Yesternow

Denna bild togs sent igårkväll när de flesta grejerna hade hamnat på rätt plats. Det tidigare helt tomma rummet är inte längre tomt, som synes. Nu är det i stort sett bara finputsning kvar innan mina saker kommer. Det ska bli utomordentligt trevligt att få återse min boksamling som har varit ytterst saknad under de veckor jag har bott här. De enda böcker jag har här nu är Bröderna Karamazov, Hundra år av ensamhet och Bukowskis diktsamling vilket inte riktigt är tillräckligt. Jag tittar på Sebastians bokhylla och blir avundsjuk.

Idag blir det en tur på stan och ännu mer pyssel med möblemang och finslipning.

New rhumba

Nulägesuppdatering:

Lägenheten ser ut som ett bombnedslag. Anledningen till detta är att Sebastians alla saker fraktades hit idag av hans pappa och farmor, så dagens största beståndsdel har varit bärande. Just nu försöker vi få allt att inta rätt plats vilket antagligen kommer att ta ett bra tag. Jag hoppas dock att allting är färdigt på måndag, då mina föräldrar kommer på visit.

Annars har jag köpt en skinnjacka för tvåhundra spänn på Weekday. Det får vara dagens fynd.

Stella by starlight

När jag började författa detta inlägg var jag stressad och tänkte skriva upp alla saker som var tvungna att uträttas idag. Så är inte längre fallet. Det var tänkt att min familj skulle komma ner imorgon med kvarlämnade saker och sedan stanna en natt, nu har detta dock ändrats till måndag istället. Min familj är den minst uppstyrda familj som existerar. I två veckor har ett besöksdatum varit bestämt, men självklart ska detta ändras dagen innan. Min bror kommer i alla fall ner imorgon vilket ska bli mycket angenämt.

Hur dagen nu kommer att arta sig är ännu oklart. Känner jag mig och Sebastian rätt kommer dagen antagligen att bestå av segerier och laterier samt en tvättid senare ikväll. Jag tycker för övrigt mycket om våra tvättstugor, de är väldigt estetiskt tilltalande.

Freddie Freeloader

Jag är otroligt stolt över att presentera att vi har fått tillökning i familjen.

I morse när jag satt vid datorn och slösurfade kommer Sebastian ut från sovrummet och frågar om jag har sett "husdjuret", vilket jag vid den tiden inte hade gjort. Jag kunde dock ana vad det hela gällde, eftersom att vi har haft en liten krabat på vår balkong under ett par dagar och mina misstankar bekräftades när jag gick för att titta på det lilla livet.

Härmed introducerar jag snigeln Snaily för allmänheten:
Fram tills för några minuter sedan har Snaily fått husera i en potatissalladlåda, men efter en förmiddags letande på stan har vi nu hittat en väldigt bra plastlåda som snigeln ska få installera sig i. Jag vill dock passa på att påpeka att detta är Sebastians projekt och att jag egentligen inte har så mycket med det hela att göra. Det har tidigare varit snack om att bygga upp en myrfarm, och med detta i bakhuvudet tycker jag att en snigel i en plastlåda är ett bättre alternativ.

Sebastian vill påpeka att Snailys skal är lite skitigt på bilden, men att detta ska poleras och göras fint snarast möjligt. Sebastian har också observerat att Snaily föredrar gurka framför äpple.

Fortsättning följer.

Flamenco sketches

Dagar som dessa börjar man onekligen fundera på om den enda väderlek som existerar är regn. Solen har tagit semester, och förståeligt är väl det.

Några dagar in i nästa vecka kommer min familj hit för att lämna mina tillhörigheter som blev kvar i Stockholm. De kommer även att stanna en natt så att vi ska hinna umgås, och för första gången någonsin är jag lite nervös inför att träffa min familj. Det är ju nu det gäller, det är nu jag ska visa att jag faktiskt klarar mig. Det är det ultimata testet som tidigare hade partiska domare, numera kommer säkerligen granskningen att ligga på en högre nivå. Det ska bevisas, berättas, stoltseras och verkligen inte få kritiseras. För detta är någonting som är mitt, någonting som jag har byggt upp och någonting som jag är stolt över.

Nåväl. Nervositeten kommer att bytas ut mot glädjestuds och kramkalas, det är ett som är säkert. Jag hoppas dock att mamma aldrig började med valium som hon hotade med att göra. Det hade känts svårtacklat.

Birth of the cool

Hej. Jag har flyttat till en ny stad, lämnat en del saker bakom mig, banat väg för nya äventyr och passar i samma veva på att skaffa en ny blogg. Jag hade en idé om att denna blogg skulle fungera som en inblick i min nya vardag, mest för att uppdatera vänner om vad som pågår. Jag är dock osäker på vad den kommer att fylla för funktion, det är sådant som återstår att se.

Jag bjuder i alla fall på en bild föreställande mitt nya vardagsrum i detta första inlägg. Sebastian har valt att placera sig i soffan och agera modell.