Jag ber om ursäkt. Jag tar tillbaka allt fint jag skrev om Spanien i inlägget nedan. Jag trodde verkligen att jag gillade dem, att de var värda att beundra. Men efter att ha sett kvällens final tar jag tillbaka allt. Och allt snack om att det är världens bästa landslag. Det stämmer inte. Tittade vi på samma final? De spelade inte fint. De spelade inte vackert. Inte ens effektivt. Så fort de hamnade i spelmässigt underläge var det allt annat än förstklassig fotboll de bjöd på. Och vilka filmningar. I avgörande lägen.
Jag säger inte att Holland spelade den vackraste fotbollen i världen heller, men jag tycker att det är så hemskt orättvist att Spanien får så många superlativ av alla kommentatorer och experter efter matchen. De förtjänar det inte. Flera lag har spelat så otroligt mycket bättre än Spanien under VM. Men såklart, jag glömmer ju gång på gång att fotboll inte handlar om rättvisa. Det handlar om att göra mål och vinna matcher, och, ja, det lyckades de ju med. Och man får väl lov att gratulera, men jag kan säga en sak. De må ha vunnit VM, men min respekt kommer de aldrig vinna om de fortsätter så här.
söndag 11 juli 2010
HOLLAND
Mina vänner. Ikväll är det final i fotbolls-VM, och det kommer att bli en fantastiskt god final av en del olika anledningar. Den första anledningen är helt enkelt att det är final i fotbolls-VM, det är inte ofta det händer. Det händer ännu mer sällan att finalen spelas mellan mina två absoluta favoritlag. Någonting som nästan aldrig händer är att finalen spelas mellan två lag som aldrig tidigare har vunnit VM. Det är ju helt fantastiskt!
Mina sympatier ligger dock främst hos Holland. Coolaste laget. Coolaste spelarna. Kanske inte det mest attraktiva spelsättet, men de lyckas vara effektiva utan att bli tråkiga att se på. Och Wesley Sneijder sen, mannen som alltid är på rätt plats vid rätt tillfälle, vilken kille!
Spanien har tagit sig till final för första gången någonsin, och bara det är anledning nog till att fälla en sympatiglädjetår för deras skull. Det är ju faktiskt väldigt fint. Man kan dock inte påstå att de har övertygat särskilt mycket under deras väg till finalen, vilket gör att det känns lite halvbra inför kvällens match. Men jag antar att bara själva vetskapen om att man spelar en VM-final gör att man totalöverpresterar i 90 minuter. Det skulle dock vara roligt om någon annan spelare än David Villa kunde visa upp sig lite. Jag menar, han är fantastisk, men det börjar bli lite tjatigt nu.
Egentligen förstår jag inte alls vad jag ser hos Spanien. Nästan hela startelvan spelar i Barcelona, ett lag som jag har väldigt, väldigt svårt för. Ett gäng stjärnor. Ett gäng tråkiga stjärnor som inte gör mer än vad de behöver göra. Jag vill se engagemang! Jag vill se känsla! Jag vill se uppoffringar! Blod! Svett! Tårar! Men det finns inte mycket av dessa saker att hämta i Spanien. De vet redan att de är bäst, de behöver inte bevisa någonting. Men ändå finns det något i laget som gör att jag blir ganska svag. Jag har svårt att sätta fingret på vad det är, men antagligen har det att göra med de saker jag nyss radade upp. För även om det är ett gäng stjärnor som aldrig presterar på toppen av sin förmåga är det beundransvärt att de har tagit sig hela vägen till final. Det är beundransvärt att det inte verkar finnas någon antagonistisk stämning i laget trots alla dessa stjärnor. De krigar inte om uppmärksamheten, de krigar för varandra. För att vinna VM.
Hur som haver. Ikväll vinner ändå Holland, och det är Robin van Persie som avgör hela skiten. Han gör det för sitt land, för mig, för Bergkamp, för tulpanerna och för sig själv. Och jag har tagit på mig orange underkläder dagen till ära. Nu är det dags mina vänner, nu vinner vi VM!
Mina sympatier ligger dock främst hos Holland. Coolaste laget. Coolaste spelarna. Kanske inte det mest attraktiva spelsättet, men de lyckas vara effektiva utan att bli tråkiga att se på. Och Wesley Sneijder sen, mannen som alltid är på rätt plats vid rätt tillfälle, vilken kille!
Spanien har tagit sig till final för första gången någonsin, och bara det är anledning nog till att fälla en sympatiglädjetår för deras skull. Det är ju faktiskt väldigt fint. Man kan dock inte påstå att de har övertygat särskilt mycket under deras väg till finalen, vilket gör att det känns lite halvbra inför kvällens match. Men jag antar att bara själva vetskapen om att man spelar en VM-final gör att man totalöverpresterar i 90 minuter. Det skulle dock vara roligt om någon annan spelare än David Villa kunde visa upp sig lite. Jag menar, han är fantastisk, men det börjar bli lite tjatigt nu.
Egentligen förstår jag inte alls vad jag ser hos Spanien. Nästan hela startelvan spelar i Barcelona, ett lag som jag har väldigt, väldigt svårt för. Ett gäng stjärnor. Ett gäng tråkiga stjärnor som inte gör mer än vad de behöver göra. Jag vill se engagemang! Jag vill se känsla! Jag vill se uppoffringar! Blod! Svett! Tårar! Men det finns inte mycket av dessa saker att hämta i Spanien. De vet redan att de är bäst, de behöver inte bevisa någonting. Men ändå finns det något i laget som gör att jag blir ganska svag. Jag har svårt att sätta fingret på vad det är, men antagligen har det att göra med de saker jag nyss radade upp. För även om det är ett gäng stjärnor som aldrig presterar på toppen av sin förmåga är det beundransvärt att de har tagit sig hela vägen till final. Det är beundransvärt att det inte verkar finnas någon antagonistisk stämning i laget trots alla dessa stjärnor. De krigar inte om uppmärksamheten, de krigar för varandra. För att vinna VM.
Hur som haver. Ikväll vinner ändå Holland, och det är Robin van Persie som avgör hela skiten. Han gör det för sitt land, för mig, för Bergkamp, för tulpanerna och för sig själv. Och jag har tagit på mig orange underkläder dagen till ära. Nu är det dags mina vänner, nu vinner vi VM!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
