The impact

Det råder väldigt delade meningar om var Tottiautografen, min käraste ägodel, ska få stå. Jag hävdar bestämt att han ska Totti ska få stå på bordet med den röda duken, Sebastian å sin sida håller inte med. Han tycker inte att en italiensk fotbollsspelare passar in där. Istället tycker han att Totti ska stå i något fönster där alla andra tavlor står, för att bli en i mängden. Pyttsan. Jag viker mig inte en tum.

Little high people

Vi har haft folk här i en vecka. Min bror kom hit förra torsdagen, mina föräldrar kom hit i måndags, min bror åkte i tisdags och mina föräldrar åkte tidigt i morse. Nu är det bara jag och Sebastian här vilket är både tomt och välkommet, vi kommer dock inte att vara ensamma särskilt länge. På måndag eller tisdag kommer världens mest saknade människor hit, dessa åker i slutet av nästa vecka för att sedan avlösas av Way Out West-folket. Det kommer garanterat att bli liv i luckan.

Annars har jag överlevt den största smärtan jag någonsin upplevt, i form av en nackspärr som även strålades ut i hela vänsterarmen och gjorde mig relativt orörlig. Dagen innan detta smärtutbrott skulle det ätas kycklingklubbor. Dessa klubbor var inne i ugnen i en halvtimme innan de togs ut, det skars i dem för att se om de var färdiga vilket resulterade i att det vällde ut blod ur dem. Männen i huset bestämde sig för att steka dem färdiga vilket de också gjorde tills de små kycklingbitarna nästan var kremerade. Jag var dock fortfarande skeptisk. Tänk om det fanns kvar spår av blod på någon av bitarna? Jag valde ändå att äta, eftersom att jag trots allt var väldigt hungrig.

När jag vaknade upp nästa morgon hade jag lite ont i nacken. Inget konstigt med det, jag kan ju ha legat fel under natten. När denna nacksmärta sedan bara blev värre och värre samt spred sig ner i hela vänsterarmen trodde jag att jag skulle dö. Jag grinade och bad till högre makter och googlade på "ont i nacken efter kyckling". Resultaten var skrämmande. Folk har tydligen blivit förlamade under ett par år efter att ha ätit kyckling. Den klyckling de hade ätit var visserligen rå, men jag var inte i tillstånd att bry mig om denna petitess just då.

Jag ringde min mor som tillsammans med min far satt i en bil på väg till mitt nya boende i Göteborg. Hon blev helt hysterisk och skrek åt mig att åka till sjukhuset, vilket även gjorde mig hysterisk. När de några minuter senare hade anlänt pratade min far vett med mig vilket var precis vad jag behövde. Vi gick sedan på stan och köpte Zon, smorde in nacken och armen och efter ett tag avtog det onda. Jag fortsatte med denna behandling i två dagar till, och i skrivande stund är smärtan fanimig obefintlig. Det kommer dock att ta ett tag innan jag känner mig redo för att äta kyckling igen.

Se där, en helt onödig redogörelse för vad min kropp har varit utsatt för de senaste dagarna. Grattis.

Annars har jag precis beställt svindyr kurslitteratur. Jag hoppas bara att jag kommer få tid att plugga ordentligt innan tentan den 21 augusti.

Yesternow

Denna bild togs sent igårkväll när de flesta grejerna hade hamnat på rätt plats. Det tidigare helt tomma rummet är inte längre tomt, som synes. Nu är det i stort sett bara finputsning kvar innan mina saker kommer. Det ska bli utomordentligt trevligt att få återse min boksamling som har varit ytterst saknad under de veckor jag har bott här. De enda böcker jag har här nu är Bröderna Karamazov, Hundra år av ensamhet och Bukowskis diktsamling vilket inte riktigt är tillräckligt. Jag tittar på Sebastians bokhylla och blir avundsjuk.

Idag blir det en tur på stan och ännu mer pyssel med möblemang och finslipning.

New rhumba

Nulägesuppdatering:

Lägenheten ser ut som ett bombnedslag. Anledningen till detta är att Sebastians alla saker fraktades hit idag av hans pappa och farmor, så dagens största beståndsdel har varit bärande. Just nu försöker vi få allt att inta rätt plats vilket antagligen kommer att ta ett bra tag. Jag hoppas dock att allting är färdigt på måndag, då mina föräldrar kommer på visit.

Annars har jag köpt en skinnjacka för tvåhundra spänn på Weekday. Det får vara dagens fynd.

Stella by starlight

När jag började författa detta inlägg var jag stressad och tänkte skriva upp alla saker som var tvungna att uträttas idag. Så är inte längre fallet. Det var tänkt att min familj skulle komma ner imorgon med kvarlämnade saker och sedan stanna en natt, nu har detta dock ändrats till måndag istället. Min familj är den minst uppstyrda familj som existerar. I två veckor har ett besöksdatum varit bestämt, men självklart ska detta ändras dagen innan. Min bror kommer i alla fall ner imorgon vilket ska bli mycket angenämt.

Hur dagen nu kommer att arta sig är ännu oklart. Känner jag mig och Sebastian rätt kommer dagen antagligen att bestå av segerier och laterier samt en tvättid senare ikväll. Jag tycker för övrigt mycket om våra tvättstugor, de är väldigt estetiskt tilltalande.

Freddie Freeloader

Jag är otroligt stolt över att presentera att vi har fått tillökning i familjen.

I morse när jag satt vid datorn och slösurfade kommer Sebastian ut från sovrummet och frågar om jag har sett "husdjuret", vilket jag vid den tiden inte hade gjort. Jag kunde dock ana vad det hela gällde, eftersom att vi har haft en liten krabat på vår balkong under ett par dagar och mina misstankar bekräftades när jag gick för att titta på det lilla livet.

Härmed introducerar jag snigeln Snaily för allmänheten:
Fram tills för några minuter sedan har Snaily fått husera i en potatissalladlåda, men efter en förmiddags letande på stan har vi nu hittat en väldigt bra plastlåda som snigeln ska få installera sig i. Jag vill dock passa på att påpeka att detta är Sebastians projekt och att jag egentligen inte har så mycket med det hela att göra. Det har tidigare varit snack om att bygga upp en myrfarm, och med detta i bakhuvudet tycker jag att en snigel i en plastlåda är ett bättre alternativ.

Sebastian vill påpeka att Snailys skal är lite skitigt på bilden, men att detta ska poleras och göras fint snarast möjligt. Sebastian har också observerat att Snaily föredrar gurka framför äpple.

Fortsättning följer.

Flamenco sketches

Dagar som dessa börjar man onekligen fundera på om den enda väderlek som existerar är regn. Solen har tagit semester, och förståeligt är väl det.

Några dagar in i nästa vecka kommer min familj hit för att lämna mina tillhörigheter som blev kvar i Stockholm. De kommer även att stanna en natt så att vi ska hinna umgås, och för första gången någonsin är jag lite nervös inför att träffa min familj. Det är ju nu det gäller, det är nu jag ska visa att jag faktiskt klarar mig. Det är det ultimata testet som tidigare hade partiska domare, numera kommer säkerligen granskningen att ligga på en högre nivå. Det ska bevisas, berättas, stoltseras och verkligen inte få kritiseras. För detta är någonting som är mitt, någonting som jag har byggt upp och någonting som jag är stolt över.

Nåväl. Nervositeten kommer att bytas ut mot glädjestuds och kramkalas, det är ett som är säkert. Jag hoppas dock att mamma aldrig började med valium som hon hotade med att göra. Det hade känts svårtacklat.

Birth of the cool

Hej. Jag har flyttat till en ny stad, lämnat en del saker bakom mig, banat väg för nya äventyr och passar i samma veva på att skaffa en ny blogg. Jag hade en idé om att denna blogg skulle fungera som en inblick i min nya vardag, mest för att uppdatera vänner om vad som pågår. Jag är dock osäker på vad den kommer att fylla för funktion, det är sådant som återstår att se.

Jag bjuder i alla fall på en bild föreställande mitt nya vardagsrum i detta första inlägg. Sebastian har valt att placera sig i soffan och agera modell.