Tillbaka i huvudstaden. Jättefint och skönt. Tågresan upp bestod av försök till sömn som inte lyckades på grund av tre pojkar som sprang fram och tillbaka i vagnen, skrek, gjorde konstiga ljud och bytte pokémonkort. Jag satt ytterst vilket inte var den ultimata placeringen.
Jag har blivit välkomnad med öppna armar och fina ord. Man glömmer lätt bort att man fyller en funktion och tar upp en stor plats i andra människors liv. Det gör det hela ännu bättre att bli påmind.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar