Flamenco sketches

Dagar som dessa börjar man onekligen fundera på om den enda väderlek som existerar är regn. Solen har tagit semester, och förståeligt är väl det.

Några dagar in i nästa vecka kommer min familj hit för att lämna mina tillhörigheter som blev kvar i Stockholm. De kommer även att stanna en natt så att vi ska hinna umgås, och för första gången någonsin är jag lite nervös inför att träffa min familj. Det är ju nu det gäller, det är nu jag ska visa att jag faktiskt klarar mig. Det är det ultimata testet som tidigare hade partiska domare, numera kommer säkerligen granskningen att ligga på en högre nivå. Det ska bevisas, berättas, stoltseras och verkligen inte få kritiseras. För detta är någonting som är mitt, någonting som jag har byggt upp och någonting som jag är stolt över.

Nåväl. Nervositeten kommer att bytas ut mot glädjestuds och kramkalas, det är ett som är säkert. Jag hoppas dock att mamma aldrig började med valium som hon hotade med att göra. Det hade känts svårtacklat.