Little high people

Vi har haft folk här i en vecka. Min bror kom hit förra torsdagen, mina föräldrar kom hit i måndags, min bror åkte i tisdags och mina föräldrar åkte tidigt i morse. Nu är det bara jag och Sebastian här vilket är både tomt och välkommet, vi kommer dock inte att vara ensamma särskilt länge. På måndag eller tisdag kommer världens mest saknade människor hit, dessa åker i slutet av nästa vecka för att sedan avlösas av Way Out West-folket. Det kommer garanterat att bli liv i luckan.

Annars har jag överlevt den största smärtan jag någonsin upplevt, i form av en nackspärr som även strålades ut i hela vänsterarmen och gjorde mig relativt orörlig. Dagen innan detta smärtutbrott skulle det ätas kycklingklubbor. Dessa klubbor var inne i ugnen i en halvtimme innan de togs ut, det skars i dem för att se om de var färdiga vilket resulterade i att det vällde ut blod ur dem. Männen i huset bestämde sig för att steka dem färdiga vilket de också gjorde tills de små kycklingbitarna nästan var kremerade. Jag var dock fortfarande skeptisk. Tänk om det fanns kvar spår av blod på någon av bitarna? Jag valde ändå att äta, eftersom att jag trots allt var väldigt hungrig.

När jag vaknade upp nästa morgon hade jag lite ont i nacken. Inget konstigt med det, jag kan ju ha legat fel under natten. När denna nacksmärta sedan bara blev värre och värre samt spred sig ner i hela vänsterarmen trodde jag att jag skulle dö. Jag grinade och bad till högre makter och googlade på "ont i nacken efter kyckling". Resultaten var skrämmande. Folk har tydligen blivit förlamade under ett par år efter att ha ätit kyckling. Den klyckling de hade ätit var visserligen rå, men jag var inte i tillstånd att bry mig om denna petitess just då.

Jag ringde min mor som tillsammans med min far satt i en bil på väg till mitt nya boende i Göteborg. Hon blev helt hysterisk och skrek åt mig att åka till sjukhuset, vilket även gjorde mig hysterisk. När de några minuter senare hade anlänt pratade min far vett med mig vilket var precis vad jag behövde. Vi gick sedan på stan och köpte Zon, smorde in nacken och armen och efter ett tag avtog det onda. Jag fortsatte med denna behandling i två dagar till, och i skrivande stund är smärtan fanimig obefintlig. Det kommer dock att ta ett tag innan jag känner mig redo för att äta kyckling igen.

Se där, en helt onödig redogörelse för vad min kropp har varit utsatt för de senaste dagarna. Grattis.

Annars har jag precis beställt svindyr kurslitteratur. Jag hoppas bara att jag kommer få tid att plugga ordentligt innan tentan den 21 augusti.